Nu är jag arg, eller snarare uppretad till den grad att jag tänker yttra en åsikt. Sedan jag börjat PB (Projektbildaren) rör jag mig allt mer i UNF sammanhang där en åsik står klar ibland många; "Alla som dricker alkohol är dumma i huvudet"

Detta med att alla som dricker är idioter har jag svårt att ta till mig. Låt oss först konstatera att UNF är (inte i alla fall) en oerhört politisk ungdomsorganisation. Scouternas motsvarighet i ålderspannet är Utmanare- och Roverscouter, vi drillas från unga år i att ta ställning för vår nykterhet. Men aldrig får vi lära oss att se på icke nykterister som "de andra", "dom dåliga". För oss går nykterhet hand i hand med friluftslivet och något vi lägger stor vikt och stolthet i. Men inte heller är vi passiva, klart att alkohol är ett av de störta problem vi har i världen idag och inte för en sekund tänker jag försvara eller stödja nyttjandet av den! Men kanske är det därför jag reagerar?

Kanske är det därför jag helst av allt vill skrika åt dem att så är inte fallet, strunta i all den politik som omhyser nykterhet kontra alkohol och falla tillbaka på vad nykterhet är för mig, ett val individen kan göra. Nog för att det finns scouter som hyser dessa "UNF tankar" och vice versa men jag känner bara att jag fått en bild av UNF jag inte vill ha. För mig är inte mina vänner som valt att dricka alkohol idioter, de är inte sämre som människor och så länge de respekterar mitt beslut att avstå har vi inget problem!

Svart på Vitt, något annat finns inte för en del människor med starka övertygelser och det skrämmer mig då världen går i en gråskala mest hela tiden. Detta är inte kritik mot specifika människor eller förreningar utan ett konstaterande av den bild jag fått uppmålad för mig senaste tiden.

Kan någon snälla bevisa motsattsen?!

Klart slut

Jag vet inte vad det är med mig den här veckan, jag slår efter och irriterar mig på saker jag egentligen borde förstå att jag verkligen inte kan göra något åt.

ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden

Ni har ju så rätt! Första gången jag fick det läst för mig tänkte jag inte så mycket på det men ju mer jag tänker på det ju mer inser jag att så bör jag leva!

Det finns många saker jag verkligen inte kan göra något åt; färgen på mitt hår, staden jag växte upp i, min längd, andras beteende och handlingar. Sedan finns det en lång rad saker jag söker mod till att ändra, tyvärr blandar jag lätt ihop dessa två. Jag försöker ändra det som ej går att ändra och tror att det som bara kräver ansträngning står skrivet i sten.

Jag har sedan jag flyttat börjat finna det där modet, ta tag i relationer och beteenden hos mig själv. Jag är oerhört stolt över att jag åter talar med en vän jag aldrig borde låtit gå, jag blir glad varje gång jag står upp för mig själv och jag har nu insikt nog att låta vissa saker förbli.

Så förlåt ni jag trampat extra hårt på tårna denna veckan! Förslåt alla klasskamrater som jag skrikigt på, förlåt stressade servitrisen i matsalen, förlåt mitt stackars ex som jag hela tiden misslyckas att nå fram till och skyller på (då saken är mitt fel) och förlåt alla ni som kanske skulle behövt en glad och munter Ellen den här veckan.

Imorgon ska jag i alla fall åka till Örebro och besöka den söta fröken Carina, måtta veckan sluta bättre än vad den började med.

Klart slut

Igår tog jag bussen hem till Björn och hade en kväll full med god mat och M.I.G. Var otroligt skoj att träffas, ta det lung och laga mat tillsammans. Efterrätten var dock något extra med banan stekt i 125 g smör, kola sås gjort på farinsocker och veggrädde och till detta härlig tofuglass! Härlig kväll med trevlig sällskap helt enkelt.

Har varit uppe sen 9 och hunnit med scoutmöte i Wendelsparken då vi vandrade till utkicksplatsen och de stora grytor som finns i bergen sedan istiden. Det 8 trötta men rosiga scouter som gick hem vid 12 efter helt vanlig tur i skogen.

Jag och Mia diskuterade detta med att bara ta med barnen på en skogstur, att som idag inte ha ett jätte strikt möte utan bara ta med barnen och se och lära av vad man går förbi. Vi tittade på svampar, åt hasyra och rötter från små ormbunkar. Helt plötligt blir hela skogen som ett enda stort klassrum där allt kan hända!

Klart slut.

ps. Mer skog åt barnen!

Tog mig en tur till Mölndal Secondhand på jakt efter en lite model äldre klänning att sy om, några sådan fanns ej men jag köpte mig jätte fina blåa glas som förhoppningsvis blir lämnade ifred.

Jag hittade också...

En mössa som skrek lagom mycket "Hej jag kommer från 80 talet!"

 

Och...

En teddyBjörn (!) från 60 talet som är stoppad med sågspån och väldigt lite sliten. Tyckte den var lik en nalle pappa haft, eller har jag fel? Den kostade mig två guldpengar så jag tyckte att han skulle få ett hem.

 

Dags för möte med UNF Wendelsberg!

 

Klart slut

Jag vaknade idag och fann att jag råkat på en höstförskyldning, snorar som en riktig snorunge och skulle helst legat kvar om vi nu inte skulle ha haft diskution om en bok vi läser. Så jag tog mig upp, gick på diskutionen som var väldig givande och är nu ledig. Ljuva liv på folkhögskola!

Ska nog ta mig en sväng in i köket och se om där finns något att baka med, är grymt sugen på det nu.

Glad allhelgona afton. (nej han bits inte)

 

Idag hade vi lite ledarvård i kåren och åkte till O-hamn och bowlade samt spelade lite lasergame, slog även grabbarna i Airhockey vilket ledde till en del bitterhet samt hot om att reklamera maskinen. Hemsk syn detta, då manligheten får sig en törn. Spelade dock inte lasergame, har överbelastat min handled lite så jag skippade det. I O-hamn har de dock en läktare bredvid planen så jag passade på att leka med sluttiden på kameran och ta lite roliga bilder;

I förra veckan bytte jag och min gode rumskamrat efter mycket om och men rum till rummen intill. Jag bor numera i Landvetter och tänkte lägga ut lite bilder på mitt nya krypin dit man mer än gärna är välkommen på besök om man skulle ha vägarna förbi Mölnlycke och vackra Wendelsberg.

Klart slut.

 

 

 

 

 

Einar sitter troget och vakar över mig.

Vad är väl ett förbundsmöte med Nykterhetsrörelsens Scoutförbund? Trist, långtråkigt och .... helt underbart? Trist och långtråkigt blir det bara då diskutioner som inte leder någonstans trädet i kraft. Underbart blir det att träffa gamla vänner, tala om gamla tider på Grenträffen, dansa hejdlöst då lillebror och mr K var DJ.s för festkvällen, lägga tilläggsförslag som kanske ändå inte går igenom men som är ur kul att lägga och att vara en del av något så pass stort som den demokratiska prossecen i vårt förbund.

Sitter vid Saras dator och då endast hon har internet blir det bilder nästa gång, är dock mest bilder på mig och Kristin som Arvid tagit. Men det var ett härligt förbundsmöte men det var första gången jag verkligen kände att nej, ni tycker saker jag inte tycker och jag är mer än beredd att ta strid för det. Var jätte stolt över mina ledare som ville rädda Solverskursen, ni är en stor inspirationskälla!

Nu ser jag fram emot en vecka lov här uppe i Stockholm med Sara, Bennäs, Erik och Katta. Idag ska vi gå på museum på slottet och sedan middag, känner verkligen att livet är underbart just nu. På torsdag åker jag och Bennäs dock hem och jag ska till läkaren på fredag, kanske inte något lika underbart eller trevligt. Men vad gör man?

Men nu när jag ändå lättar hjärtat så måste jag säga att det var skönt att inte känna oro längre. Alla verkar vara vänner och det känns underbart, vet att jag har en, två kvar att tala ut med (eller kanske inte tala alls med?) för att allt ska lugna sig. Men jag är oerhört glad över att kunna räkna Er till mina vänner.

Klart slut.

Idag spenderade jag grävades i ett fyrkatigt hål mitt i kronobäcks klosteruinkyrka. Det är mer spännande än vad det låter, är delaktig i en arkiologisk utgrävning på platsen där vår förrening är med. Fick tilldelat mig en ruta att gräva i och där var jag sedan som trollbunden hela dagen, fann inget av egentligt stort värde men rutan ligger på ej sådan plats att bara ett lager ner bör saker av större intresse finnas.

När jag låg där med spade och putsade bort lager efter lager av jord kunde jag inte låta bli att tänka på vad gamlemorfar Oskar skulle ha sagt om han såg oss, han ättlingar, grävades på detta sättet. Han var delatkig i utgrävingarna på 40 talet och då var det inte så noga, det är därför jag spenderat en dag med att gräva igenom bara allt det dom fyllde igen sina gropar med. Sedan tror jag att han skulle blivit stolt, skrattat gott åt oss och funnit glädje i att hans barnbarn och barnbarnsbarn var så ivriga att ta reda på mer om platsen han vigde sitt liv åt.

Han var trädgårdsmästare (inget som gått i arv till mig i alla fall) och bedrev trädgårdsmästeri i Kronobäck. Ruinen låg bredvid som ett stilla monument över svunna tider där allt ifrån barnleker till komposthögar fick ta plats.

Jag kunde alltså inte rå för att tänka i sådana banor, själva tanken gjorde mig varm inombords. Sedan fick jag en annan bild framför mig, då det talades om att en av gravarna som hittats innehöll ett kvinnoskelett begravt inne i det som då var kyrkan. Jag sände en tanke till Barbara Bielke, denna kvinna som förbryllar mig allt sedan jag dramatiserat henne. Vem var hon? Varför blev hon inte bortgift? Vad gjorde hon på klostret? Varför dog hon? Vart har hennes gravsten försvunnit?

Det var som Emma sa idag, utgrävingar ger sällan fler svar utan ställer istället ännu fler frågor.

Klart slut.

Fick lite hemlängtan och lekte fram en liten prototyp för en header, förhoppningsvis är det enklare att läsa nu då alla mina försök att skaffa en enfärgad bakgrund bakom texten helt misslyckats.

Kan tala om att blommorna i headern är Linneor, Smålands landskapsblomma och döpt efter Carl Von Linné. Det är även mitt vackra andranamn.

Men nu ska jag sova och sova länge, ledig imorgon förmiddag. Ska sova en halvtimme längre ; )

Klart slut.

Spenderat en stund och sammanställt en spelista i Spotify med låtar ifrån mitt 90 tal. Min rumskompis och jag sjunger med till Emilias Big big Word och det slår mig att det är just vad vi är;

Matilda är tillbaka där hon ska vara, inte på sjukhus alltså utan hos mig i sin egen säng. Grymt härligt att ha hennes omkring sig, man blir gladare helt enkelt.

Lika glad var jag inte idag dock, människor som utnyttjar sin makt i någon form av egoistiskt syfte har jag svårt för. Jag får licksom inte luft, jag vill helst skrika (ta till reptilhjärnan) och slå sönder bubblan de tydligen lever i. Nej somliga dagar orkar jag inte med människan, då hon hellre bråkar om saker som inte spelar någon som helst roll i sammanhanget egentligen.

Men ribban är lagd, folk är arga och imorgon kommer jag få se frukten av mänskligt beteende. Hoppas bara alla är odmjuka nog att inse att saken är rätt patetisk och mest handlar om missförstånd och brist på respekt.

Nu har jag analyserat klart mänskligheten för idag, imorgon kommer nya spännande problem istället. Min pappa är förresten en hjälte, på riktigt! Längtar tills jag får komma hem på fredag och tala om det för honom, fast om pappa läser min blogg ordentligt kommer han veta det ändå.

Klart slut.

ps. lycka till imorn lillebror min!

Fatboy Slim - The Joker

 

Ibland är det tur att man har en lillebror som skickar de mest galna länkar man trodde man glömt bort totallt.

 

Idag var jag på praktik på UNF Borås men fikade med bästaste Caroline innan, helt grymt kul att träffas och bara prata! Och sedan har jag ju skaffat mig en vän i min kärlek till Chai latten! <3

Imorgon börjar helgen och jag ska leka med Marrkus : D

Klart slut.